De är helt otroligt att ett år kan gå så otroligt fort och samtidigt så otroligt sakta.

Idag fyller sötaste Alva 1 år, stora tjejen.
Jag kan inte förstå att hon är 1 år, jag tycker att de va nyss som Jennie ringde till mig och betättade att hon va gravid.

Men jag tro att man tycker att tiden går extra fort då de handlar om barn, man se ju hela tiden hur dom växer och lär sig nya saker och bara på en dag kan de bli en helt ny förändring.

Själv så tycker jag att mitt eget liv står stilla, känns som om att jag bara står och trampa på samma ställe hela tiden.
Men med korta steg så tar även jag mig framåt.

Om en stund ska jag gå ner till födelsadagsbarnet och fira hennes första födelsadag.

Själv så kommer jag inte ihåg min första födelsedag, kanske inte så konstigt heller, kan nog inte komma ihåg dom första 4-5 födelsedagarna, men dom som jag kommer ihåg fån då man va liten va otroligt roliga, de va så roligt att fylla år. varför är de inte så nu?
De är samma ska med julen, de va så rolig när man va liten, nu är den mest bara trevlig, man få inte samma pirr i magen, varför va pirret i magen tvungen att försvinna?
Va man tvungen att växa upp?
Livet va ju så mycket lättare då man va liten, då hade man inga bekymer alls.
Det är tufft att vara vuxen, man ha så mycket ansvar och man måste tänka igenom allt några gånger innan man säger eller gör något, då man va liten sa man allt som man istortsett tänkte på och man gjorde allt man ville om inte föräldrarna sa ifrån.
Enda fördelen med att ha vuxit upp är kanske att föräldrarna ha inte så mycket att säga till om längre?? Eller??
De stämmer nog inte, man lyssnar ju alltid på sina föräldrar och man ta till sig de dom säger, även om man tycker att dom har fel. Det är nog fortfarande dom som bestemmer men dom få oss att tro att de är vi som bestämmer??? De är en gåta jag nog aldrig kommer att lära mig, kanske då jag själv bli förälder.

Okej detta va lite roligt, skrev allt som ploppade upp i mitt huvud :)

Ha en bra dag alla.

Och stort grattis till Alva.